Vitkindad gås

Branta leucopsis

 Den vitkindade gåsen är en arktisk andfågel som ursprungligen kommer från den nordryska ögruppen Novaja Zemlja, Spetsbergen och Grönland. Tidigare påträffades arten i Finland enbart vid genomflyttning, men numera häckar den vitkindade gåsen längs nästan hela kusten (från Karleby till Vederlax) och i inlandet i Ule träsk, Päijänne och Vesijärvi i Lahtis. Finlands första häckande vitkindade gäss konstaterades i början av 1980-talet. Artens ursprungliga miljö är klippor och bergiga sluttningar i närheten av våtmarker på den arktiska tundran. De använder olika växter som föda, till exempel gräs, sädesbrodd och blad. Vitkindade gäss betar på strandängar, åkrar och gräsmattor.

Artens färgteckning påminner om kanadagåsen, men den vitkindade gåsen är större. Den har vit panna och gränsen mellan svart och vitt går på bröstet, inte i nedre delen av halsen. Också den för kanadagåsen typiska bruna färgen saknas.

Från Östersjöområdet flyttar vitkindad gås till trakterna kring Nordsjön, till Nederländerna och de brittiska öarna. Den artiska stammen flyttar i september–november och på våren i april–juni. Individer som häckar i Finland flyttar senare på hösten och tidigare tillbaka än de arktiska fåglarna.

Skyddad art

Arten riskerar globalt att minska dramatiskt på grund av jakten i början av 1900-talet. Den vitkindade gåsen fridlystes helt på 1970-talet. I dagsläget är vitkindad gås en strikt skyddad art. Den omfattas av EU:s artskydd och kan alltså inte fastställas om jaktbar fågel.

Numera stannar stora antal vitkindad gås i Finland för att rasta. Många faktorer spelar in. Åkerbruket i Olonets i Ryssland har minskat avsevärt, vilket i sin tur sannolikt har förskjutit fåglarnas flygrutter till häckningsområdena närmare Finland. Antalet rast- och matplatser i naturtillstånd (våtmarker) har också minskat.