Perca fluviatilis
Abborrens främre ryggfena är taggig och ryggsidan har tvärgående ränder. Om vattnet är humushaltigt blir abborrens färg mörkare. Abborren är Finlands nationalfisk och dess färg och storlek varierar efter livsmiljön. Abborryngel äter plankton medan de vuxna fiskarna är rovfiskar.
Lota lota
Laken har en långsträckt kropp. Den lever på botten av kalla vattendrag och drar sig sommartid tillbaka till djupare, svalare vatten. Jagar huvudsakligen i skymningen och gryningen. Laken leker redan på vinter under januari–mars. Trivs inte i de allra suraste och syrefattigaste vattnen.
Carassius Carassius
Ett kännetecken för rudor är den höga kroppen med rundad ryggfena. Arten förekommer fläckvis på grund av avsiktlig och oavsiktlig utplantering. Rudan står sig inte i konkurrensen med andra arter, vilket gör den fåtalig i vattenmiljöer där det finns många arter. Den är ändå välkänd för sin förmåga att leva i syrefria vatten under vintermånaderna. Det här är möjligt tack vare alkoholjäsning. Särskilt i eutrofa vatten är detta en konkurrensfördel.
Rutilus Rutilus
Mörten har relativt stora fjäll, och dess ögon är vanligtvis röda. Mörten är vårt lands tredje vanligaste fiskart efter abborre och gädda. Den betraktas fortfarande som ”skräpfisk”. Mörten lever i många typer av vatten, men surt vatten tål den inte väl. Eutrofiering, det vill säga övergödning, av vattenmiljöer gynnar mörten och den bidrar i sin tur ytterligare till näringsbelastningen.
