Anser Erythropus
Fjällgåsen är en av Nordens mest utrotningshotade häckande fåglar, och den hör till de av våra fågelarter som decimerats radikalt. Fjällgåsens häckningsområde finns i Fjäll-Lappland – den senaste säkra observationen av häckning är från sommaren 1995. I dagsläget uppskattas stammen i Finland till 0–5 par och i Norden till 30–35 par. Innan andra världskriget var fjällgåsen vanlig, och var då den talrikaste gåsarten i Fjäll-Lappland.
Fjällgåsen lever som namnet antyder i fjällområden i närheten av vatten. Särskilt under häckningsperioden är den mycket skygg. Fjällgåsen är liksom de övriga gässen växtätare. Ungarna äter också insekter. Fjällgåsen övervintrar inte bland fjällen utan flyttar i sydostlig riktning till Svarta havet och Kaspiska havet i södra Ryssland och Kazakstan.
Den påminner om bläsgåsen men är mindre och sirligare. Fjällgåsens tydligaste kännetecken är den lilla, ljusröda näbben och den gula ringen runt ögat.
Hot
I Finland är fjällgåsen akut hotad (CR), i världen sårbar (VU). Fjällgåsen hotas av överjakt särskilt i områden där den övervintrar eller rastar under flyttningen. Dessutom är arten, till skillnad från andra gäss, beroende av lågvuxna naturängar, som blir allt färre. Jakten på fjällgås bidrar till att stammen minskar.
Skydd
Många projekt för att rädda fjällgåsen pågår. Längs dess flyttningsrutter har man till exempel inrättat skyddsområden och lokalbefolkningen har upplysts om utrotningshotet mot arten.
